- Project Runeberg -  Om aristokrat-fördömandet i svenska historien /
5

(1845-46) [MARC] [MARC] [MARC] [MARC] Author: Anders Fryxell, Erik Gustaf Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

71

barnaro. Efter dessa preliminärer vidtager sjelfva
examen med mig, till hvilken vi skola återkomma.
Men denna akt har ej blott ett förspel, utan äfven
ett efterspel, i hvilket sistnämnda Hr Professorn
visar undertecknad upphöjd på ett »postament».
Detta är nu visserligen uppfördt af mycket
olikartade materialier, med konservatift underrede och
libefal topp, derföre i sig sjelft osammanhängande
och lutande till fall. Likväl försäkrar Professorn,
atfr det är det farligaste i verlden att röra dervid.
Den nye Gurtius har emellertid tagit sin själ i sin
hand och beslutar att ruska derpå. Följden har
man för ögonen. , Postamentet ramlar — och jag
ligger der. — Det är verkligen ett stort spektakel,
hvarigenom Herr Professorn likväl inlägger dubbel
ära. Sedan han nemligen bevisat att jag är svag
i Historien, omvänder han sitt argument med
försäkran, att Historien ingalunda är svag i mig, utan
att jag tvertom är en historisk person, en politisk
notabilitet, hvarom allt Professorn antyder att han
skulle kunna meddela mera, än han nu för
tillfället medhiuner. Det torde väl komma i sinom tid.
— Emellertid tillkännagifver han spektaklets slut
för denna gäng och rekommenderar sig.

Man finner att Professorn lagt mig det
temmeligen nära att upptaga den utkastade
stridshandsken till ett politiskt tornerspel, i hvilket jag likväl
skulle förmoda, att vi begge, — jag gammal och
Hr Professorn redan utöfver stadgans ålder, —
ej skulle taga oss synnerligen väl ut, i anseende
till bristande skicklighet i manégen. Jag tror att
vi ej böra roa allmänheten med ett sådant skådespel
på vår bekostnad. Skomakare blif vid din läst, heter
det, — och skolfux vid din bok, torde man tillägga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:55:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aristoford/0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free