- Project Runeberg -  Om aristokrat-fördömandet i svenska historien /
90

(1845-46) [MARC] [MARC] [MARC] [MARC] Author: Anders Fryxell, Erik Gustaf Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

90

för första gången i Sverge ser en organiserad
förvaltning, och att i sig sjelft detta otvifvelaktigt var
ett framsteg. En synnerlig motsägelse vill Hr F.
finna deruti, att i Föreläsningarna säges, det
regeringsformen sökte »inkorporera Ädelu med
embets-mannaväldet», ’ hvaremot i Historien skall blifvit
sagdt, att »regeringsformen satte embetsmannaväldet
mot adeln«. Citationen är ej riktig. I Historie»
säges (III. 28) om Gustaf Adolf: »Emot Adeln satte
han ett ifrån Konungen utgående embetsmannavälde:
1634 års regeringsform utbildar i detta afseende
blott hvad hans regering grundlagt. Att
embets-mannaväldet blef ett nytt adelsvälde, det låg i
omständigheterna af en förmyndare-regering,
som dertill bidrog kanske ännu mera genom sina
förtjenster, än sina fel.» I Föreläsningarna säges:
»Gustaf Adolf har, mera än någon af sina företrädare,
utbildat’den civila och militära tjenstestaten
i Sverge, och Sverges störste civilist, Axel
Oxenstjerna, har dervid isynnerhet varit honom
behjelp-lig.« — Följden - deraf, eller att under
förmyndarregeringen embetsmannaväldet blef ett nytt
adelsvälde, är i min Historia framställd; rnen redan der
betviflas, att Gustaf Adolfs och Axel Oxenstjernas
inre politik var fullkomligt
öfverensstämmande. Det heter (III. 25): »Canzleren omfattas
med vexande förtroende, ja med en vänskap, som
väl aldrig från konung till undersåte uttryckt sig
ädlare; men Konungen håller sig, ehuru hans
obenägenhet för folkväldet af andra hans yttranden är
bekant, likväl oberoende af sin minister i dennes
politiska meningar, och äfven hans tänkesätt i
afseende på de adeliga privilegierna kan anföras till
styrka derför.« — Och vidare (III. 32): »Hvad Gu-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:55:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aristoford/0156.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free