- Project Runeberg -  Om aristokrat-fördömandet i svenska historien /
91

(1845-46) [MARC] [MARC] [MARC] [MARC] Author: Anders Fryxell, Erik Gustaf Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

91

staf Adolf för framtiden menat med de stora
vär-digheter, som han slöt omkring sig, hvad han
ämnat med Sverges Adel är för öfrigt lika obestämdt,
som hvad han ämnat med Sverge sjelft. Man ser
öfver allt stora spär, men ej slut pä vägen, spridda
föresatser till en slutsats, vid hvilken döden trädde
emellan.» — »Det blef sed efter honom, att
för adeliga anspråk från hans regering
hämta stöd» Den tidens aristokrater äro ej häri
alltid giltiga vittnen. Hans omgifning var ej af
samma tanka. Det frambryter äfven hos de bättre,
att »ban var en heroisk herre — af sfidant humeur,
att han, till att dämpa androm och att hans makt
skulle blifva större, kastade handen i andras
privilegier.» Sä yttrade sig Pehr Brahe i Rädet 1636;
och äfven den gamle hjelten Jacob de la Gardie
sade: »det var gemenligen salig Konung Gustaf
Adolfs natur, att han gerna augmenterade sina
re-galia och kungliga höghet och diminuerade och
afskar andras privilegier.» — Derföre har jag ock i
föreläsningarna sagt: »Gustaf Adolf har ingen
ting velat uppoffra af thronens rättigheter.»
Huruvida ej aristokratien efter honom i dessa
rättigheter ingrep, mfi dömas af hvad redan blifvit
anfördt. Omständigheterna hade deri sin stora
del, men ej endast dessa. Ty onekligt lärer vara,
att aristokratien äfven häri fullföljde en plan, och
att den störste af denna tidens store, Axel
Oxenstjerna sjelf alltför mycket såg fäderneslandets väl
och ära under synpunkten af sitt stånds. Derföre
har jag redan i min Historia sagt (III. 450): »Att
han i betydenhet ej mera blef den han varit;
dertill var hufvudorsaken ej en ung qvinnas nyck på
thronen, utan Ministerns förändrade ställning (ill

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:55:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aristoford/0157.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free