Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
II KAPITLET.
Åren förgingo. Vi unga Skalmar växte upp
till ståtliga karlar och vackra flickor. Jag var den
längste af oss alla, så lång att jag endast sett en
enda man, konung Karl Knutsson, som kunde mäta
sig med mig, ja han var till och med ett halft
hufvud högre än jag. Jag var stark och vacker,
med brunt hår och klara grå ögon och ett gladt
och öppet leende, som få kunde motstå, så att till
och med en af Sigfridssönernas döttrar, som sett
mig vid tinget och på marknaderna vid Stora Skalms-
holm, blef förälskad i mig. Hennes fader och far-
bröder trodde sig handla klokt, om de förbättrade
sin ätts anseende genom svågerlag med en ädel-
boren man, och troende att de gjorde oss en stor
ära och nåd därmed, gjorde de flickan till viljes
och frågade min fader, om han ville låta mig taga
henne till Lilla Skalmsholm.
„Ja“, svarade Ivar Karlsson, „gärna gifver jag
honom tillstånd att taga sig en frilla, sänd hit
finnkonan.“
Sigfridssönerna skummade af vrede öfver detta
svar och beslöto att hämnas. Troligen hade de
dräpt min fader på stället, om han ej haft fyra väl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
