Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Femte dagens afton uppnåddes Viborg, där vi
uppsökte Jeppe Bülow, vår frände, som vänligt
tog emot oss, beklagande vår olycka. Hans hustru,
en gråtmild kvinna, gaf sina tårar fritt lopp, hvil-
ket på fru Märta hade den verkan, att hon torkade
bort sina och lade sin sorg å sido samt af alla
krafter tog i med arbetet i huset, för att ej vara
helt och hållet onyttig.
Göstaf, den yngste af Erik Karlssons söner,
sattes trots böner och tårar i köpmanslära.
Vi öfriga sökte tjänst hos marsken, hvilken
dock ej mottog flere än mig och min fader, mig
som ryttare, den gamle som stallare, för fem åbo-
mark i månaden, en hederlig lön under fredstid,
hvilken vi erhöllo blott på grund af vår goda börd
och aflägsna frändskap med herr Karl Knutssons
husfru. Denna frändskap förbjödos vi dock att
åberopa. Vi fingo en stuga att bo i, och Märta
Jönsdotter och Kerstin flyttade till oss. Eriks-
sönerna Sten och Skalm följde jämte min broder
Henrik med ett hanseatiskt skepp, ty denna tid, då
vitalianerna härjade på hafven, behöfdes raska,
stridbara män ombord. Vi togo farväl af dem och
önskade dem lycka på färden. De lofvade att
ständigt hålla ihop och att alltid återvända till
Viborg så snart de kunde. Våra drängar och pigor
gåfvo vi orlof; blott gamle Semjon, ryssen, ville
ej lämna oss utan bad att få tjäna oss utan lön.
Min fader utverkade att marsken tog honom i sin
tjänst som stalldräng och hästbotare, ty han var
förfaren i att läka hästarnas sjukdomar, både med
knif, örter och signerier.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
