- Project Runeberg -  Karl Ivarssons krönika: hans strider och färder i Österland /
29

(1906) [MARC] Author: René Ahrenberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kraft, att spetsen trängde ut mellan skuldrorna och
fastnade i väggen. Med ett ryck grep jag darten.
„Det var den förste“, sade jag. Thomas sjönk till
marken. Vid hans rop hade folk skyndat till, men
nästa ögonblick satt jag i sadeln och jagade som
en galning, följd af Semjon, utför Garpgatan mot
stadsporten. Bakom mig skrek den dräptes fader
Peder Sigfridsson, som suttit i tavernen, att man
skulle taga fast mördaren. Vakten, som såg oss
komma, förstod att något var i olag och skyndade
fram för att stänga portarna, men jag red i kull
honom. Ut genom porten, på karelarvägen bar det af
så att vinden hven om öronen och snön stänkte åt
alla håll. Jag gaf min häst lösa tyglar. Det ädla
djuret, liksom kännande hvad det gällde, sträckte
ut allt hvad det mäktade. En bonde kom körande
emot oss. Förskräckt sökte han vända om hästen
och fly. I brådskan stjälpte hans släde tvärs öfver
vägen, men med ett språng voro vi öfver den. Den
rasande farten och det kalla luftdraget svalkade
mitt heta sinne. Jag höll in hästen och stack
svärdet i skidan. Vid pass tusen steg bakom mig
syntes Semjon. Medan jag inväntade honom hade
jag öfvervägt allt, ty nu liksom alltid i farans stund
tänkte jag klart och redigt. Knappt hade min tjä-
nare stannat och begynt med många ord beskärma
sig, åkallande helgon och djäflar, innan jag afbröt
honom.

„Hör på, och inprägla noga i ditt minne, hvad
jag nu säger“, sade jag. „Jag rider åt sydost mot
Sanct Johannis, men viker troligen snart af från
stora vägen. Vid hvarje vägskäl där jag tar af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 26 06:44:52 2020 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/arkarlivar/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free