- Project Runeberg -  Karl Ivarssons krönika: hans strider och färder i Österland /
31

(1906) [MARC] Author: René Ahrenberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ning jag tagit. På denna biväg däremot syntes
inga människoboningar. Jag undrade hvart den
skulle föra mig, till en skogsgård, till ett vedtag,
en lada eller till en större väg. En timme red jag
utan att möta någon människa. Kommen till stran-
den af en liten sjö hörde jag bjällerklang. Skynd-
samt sprang jag af hästen, slog tyglarna om dess
nos och förde den ett stycke inåt skogen, där jag
band den vid ett träd. Därpå skyndade jag bort
till vägen och utplånade i hast så godt jag kunde
spåren som ledde till skogen, hvarefter jag kröp
ner bakom en gran. En bonde kom åkande öfver
sjön. Hans bjällror klingade muntert, snart var
han ur sikte och jag fortsatte färden. Efter ytter-
ligare en timmes ridt anlände jag till en bred
färdväg. Det var stora karelarvägen. Nu var jag
i kända trakter. Här hade jag färdats i marskens
ärenden. Ej långt härifrån påminde jag mig att
ett torp var beläget, bebodt af folk som voro kända
för att hafva allt att frukta af lagen och som det
påstods plägade hysa landlöpare, illgärningsmän
och tjufvar. Utan att möta några vägfarande an-
lände jag till torpet. Helst hade jag önskat rida
vidare, men min häst var uttröttad och jag måste
unna den hvila. Mannen var ensam hemma. Jag
berättade honom, att jag var en marskens ryttare
och eftersattes för ett dråp och bad honom dölja
mig. Det var visserligen farligt att så helt och
hållet gifva sig i denne mans våld, men jag gjorde
rätt i att lita på honom, och för öfrigt var det min
enda utväg. Utan att spilla ord förde han min
häst i stallet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 26 06:44:52 2020 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/arkarlivar/0033.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free