- Project Runeberg -  Karl Ivarssons krönika: hans strider och färder i Österland /
38

(1906) [MARC] Author: René Ahrenberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

det långa tåget, bärande på en stång, en järnkorg
med brinnande tjärstickor, för att hålla vargarna på
afstånd. Visserligen behöfde vi ej frukta gråbenen,
men hästarna blefvo oroliga, då de vädrade dem,
och ibland hände det, att en af kamparna satte af
i sken, under det att ryttaren hade all möda att
tygla det uppskrämda djuret. Sålunda gick färden
under glam och skämt och mycket drickande, på
Neva strömmens is, öfver Ladoga uppför Volkoff
floden — och innan vi visste ordet af, fingo vi
en morgon se Novgorods torn och murar framför
oss. Den stod där i strålande morgonljus, ren i
sin nyfallna snö. Röken stod lodrätt som en ja-
gande silfverfalk mot höjden. En lätt dimma höljde
de närmaste föremålen i ett mjölkfärgadt ljus, skarpt
och tydligt såg man endast de mångfärgade husen
höja sig öfver murarnas tinnkrans. Det var som
en drömsyn.

Mycket hade jag hört om denna stads prakt
och härlighet, men det jag såg öfvergick allt hvad
jag kunnat drömma om; staden var på håll mera
lik de saligas boningar än en jordisk stad, bebodd
af syndiga människor. Länge fick jag dock ej
hänge mig åt betraktelser, ty på vägen vimlade
det af fotgängare, ryttare och slädar, och ju mer
vi närmade oss staden, desto större blef trängseln,
så att vi med möda kunde styra våra hästar, som
blifvit oroliga af körsvennernas rop, klockornas
klang och piskornas smällande. Innanför stads-
porten skildes vi från våra ryska färdevänner, hvilka
bjödo oss farväl och bådo oss besöka dem, då vi
fingo tid därtill. Krister Lembeke, hos hvilken vi

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 26 06:44:52 2020 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/arkarlivar/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free