Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
horn. Det var en fet och stinn herre med rödt,
godmodigt ansikte och plirande ögon. — „Guds
fred, herr höfvidsman”, hälsade jag. — „Välkommen,
det var ett godt harnesk du har, minst trettio mark
i värde, ni söka väl värfning“, sade han på tyska.
Jag svarade jakande, hvarefter han begynte fråga
oss om vi varit i krig, om vi hade egna hästar,
om min släkt och mera dylikt. Då han af Semjons
tal hörde att denne var ryss, skakade han på huf-
vudet och sade, att han ej gärna tog dylika i sin
sold. Jag svarade att Semjon var min dräng och
att jag gick i borgen för honom, hvarpå vi båda
anvärfvades, ifall vi skulle visa oss vara dugliga
ryttare. Våra hästar stodo ute på gården, och herr
Hans följde oss ut. Vi satte oss i sadeln, och han
var full af beundran såväl öfver våra springare
som öfver vår ridkonst. Han gaf oss strax hand-
penning och lofvade oss tre mark svenskt och ett
öre för hästen i månaden, foder, föda, stallrum och
härbärge samt ersättning för tyg, som ginge för-
lorade i tjänsten. Om våra hästar utan vårt för-
vållande ginge förlorade, skulle vi för hvarje djur
erhålla tio mark. Därefter tillsade han oss att upp-
söka kvartermästaren Jan van Mynden. —
Vår höfvidsman herr Hans von Essen var svärds-
broder och en riddare från Estland. Han var en
vänlig och godmodig herre, men så girig att han
ständigt bedrog sina ryttare på mat och öl. Där-
till var han stinn och lat af det myckna drickan-
det, så att han numera sällan förde sin fana i fält,
utan satt hemma och räknade sina penningar och
idkade köpenskap med novgoroderna, hvilket myc-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
