- Project Runeberg -  Karl Ivarssons krönika: hans strider och färder i Österland /
44

(1906) [MARC] Author: René Ahrenberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

jag var svensk, och på god svenska sporde han,
hvem jag var. Själf sade han sig vara Måns Görans-
son Frille och pekade bort mot sin säng, öfver hvil-
ken en stocksköld med det tvågrenade trädet med
tre rötter hängde. Han vände sig nu åter mot
ryttarne, hvilka knorrade öfver hans inblandning i
deras angelägenheter, och förbjöd dem att i skock
anfalla mig. „En och en få ni slåss med pojken”,
sade han. „Nu tar jag mitt ett rus, och då jag
vaknar skall jag fråga honom, huru ni uppfört er.
Han är af god adel och för god att taga stryk af
er.“ Jag tackade Måns Göransson för hjälpen, men
han ville ej höra därpå, utan bad mig rent ut draga
för den lede i våld, hvarefter han aflägsnade sig.

En liten trind karl, med rödfnasig näsa och
utstående ögon, tilltalade mig på svenska och sade
att han hette Catillus Magni. Förundrad öfver att
en ryttare benämnde sig som en klerck frågade
jag honom om orsaken därtill. Jag fick nu veta
att han varit präst i Uppland och flinande berät-
tade han, att han blifvit bortkörd och bannlyst för
dryckenskap och häststöld. Ryttarne omkring oss
sågo hotande ut, och mannen som jag slagit be-
gynte åter visa sig morsk. Jag frågade om någon
hade lust att slåss med mig, hvartill tvenne sam-
tyckte. Utan allt för stor möda pryglade jag dem
grundligt, en i sänder. Jag var ung, frisk och vig,
de voro försvagade af mycket drickande och där-
till långsamma och klumpiga. Efter dessa mina
segrar fick jag vara i ro, och en annan af ryttarne
tycktes vilja blifva vän med mig. Kättil Månsson,
eller Catillus Magni, som han älskade kalla sig,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 26 06:44:52 2020 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/arkarlivar/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free