- Project Runeberg -  Karl Ivarssons krönika: hans strider och färder i Österland /
45

(1906) [MARC] Author: René Ahrenberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

visade mig stor välvilja. Han var en gladlynt och
klok liten karl och därtill, som jag sedermera erfor,
en tapper soldat. Han berättade mig om Måns
Frille, att denne liksom jag var fredlös i Sverige,
men Frillens brott var stort och kunde ej förlåtas.
Fan hade seglat med Flemmingarna, mördat en
präst och plundrat en kyrka i Åbolandet. Seder-
mera hade han färdats världen rundt. Han hade
varit ryttmästare hos hertigen af Burgund, som sla-
git honom till riddare; han hade tjänat kejsaren
och kungen af Frankrike och fört många hundra
lansar i fält; men alltid hade han slutligen blifvit
afsatt från befälet för sin dryckenskaps skull. Måns
Frille var likväl ingen dålig karl. Han hade begått
sina förbrytelser, då han var drucken. Tapper och
oförvägen var han ända till galenskap och tycktes
ej akta sitt lif något värdt. Han visade mig seder-
mera mycken vänskap och stupade vid min sida i
strid för en god sak. Ryttarne fruktade honom för
hans stora skicklighet i att föra svärdet, och det
sades, att han var i förbund med djäfvulen, att han
sålt sin själ och att den lede gjort honom hård, så
att hvarken stål, eld eller vatten bet på honom.
Han behandlade sina stridskamrater med stort för-
akt och lät dem ständigt ihågkomma, att han var
en välbördig man; likväl aktade de honom högt,
emedan han ej fruktade att tala rent språk inför
herr Hans eller rote- och kvartermästarne.

Det var svårt för mig att vänja mig vid smut-
sen och stanken i härbärget. Någon fiendskap vi-
sade folket mig ej mera, och deras aktning för mig
steg betydligt, då de märkte, att jag kunde dricka

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 26 06:44:52 2020 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/arkarlivar/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free