Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lika mycket som de själfva och att endast Måns Frille
förde svärdet skickligare än jag. I ridt var jag
allas mästare. Dagarna förflöto under vapenöfnin-
gar och hästarnas ans och vårdande. Drillmästa-
ren lärde mig hålla ledet, göra vändningar och
svängningar på befallning, lärde mig skalmejsigna-
lerna och många dylika nyttiga konster. Aftnarna
förnötte jag hos Lembeke eller hos de ryska köp-
män, med hvilka jag färdats från Viborg. En gång
insjuknade fanans skrifvare, och då herr Hans fått
höra, att jag var skrifkunnig, befallde han mig att
utföra den sjukes arbete. Det var en tråkig syssla,
från morgon till kväll i kök och källare, med skrif-
fjädern i handen, öfverräknande och undersökande
matvaror och foder. Jag tillsåg att allt, som öfver-
lämnades åt oss af ärkebispens fatburssvenner, var
fullgodt. Herr Hans von Essen ville nu utbyta
detta mot sämre varor. På detta sätt hade han och
skrifvaren alltid förfarit, men jag satte mig däremot,
och tvist uppstod mellan oss. Han hotade med
profossen och jag med manskapet. Höfvidsman-
nen måste gifva vika; ryttarne tackade mig för
hvad jag gjort. Herr Hans blef visserligen glad, då
skrifvaren tillfrisknade, men ryttarne hotade denne
till lifvet, då födan åter blef sämre. En dag tömde
de till och med en kittel med sjudande soppa öfver
den olycklige mannen, som åter måste lägga sig
på sjukbädden för någon tid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
