Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
V KAPITLET.
Jag brydde mig ej stort om, hvad som hände
och timade i staden, utom då vi tyska ryttare kal-
lades ut för att hålla ordning, hvilket hände ganska
ofta, isynnerhet då folkförsamlingen, vetsche, sam-
manringdes. Där talades och ropades, posadniken,
det är borgmästaren, ärkebiskopen, bojarer och köp-
män talade till folket. Stundom åter talade någon
trashank upphetsande till mina likar. Då blef det
skrik, trängsel och villervalla. Då hotade folket
sina herrar. Det märktes granneligen, att ingen
ordning fanns i denna stad, där hvem som helst,
drängar eller försupna handtverkare, tjufvar och allt
slags löst parti, hade rätt att deltaga i styrelsen.
Redan vid den första vetsche, då jag såg folkets
själfsvåld, förstod jag att en sådan stad ej länge
kunde bevara sin frihet och makt. Ibland talade
jag därom med Lembeke och Måns Göransson, och
de gåfvo mig rätt, då jag sade att posadniken borde
låta oss tyskar rida ikull packet, så snart det visade
sig själfrådigt, och att inga andra än goda bojarer
och köpmän borde få tala och styra. En dag såg
jag äfven Moskvas sändebud vid posadnikens sida.
Sändebudet hette Bartolomeus Bartolini, bördig från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
