- Project Runeberg -  Karl Ivarssons krönika: hans strider och färder i Österland /
51

(1906) [MARC] Author: René Ahrenberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Semjon handen. „Tack för hjälpen“ sade han,
tog fram en pung och gaf Semjon några större
mynt. Jag stack händerna bakom ryggen, då han
räckte fram penningarna åt mig. „Tag du med
godt samvete“, sade han, „jag är skyldig dig myc-
ken tack. Låt mig nu afbörda en del däraf.“ —
„Du är mig ingen tack skyldig, det var ej för din
skull jag slogs, utan för att det är min glädje att
slåss. Behåll dina penningar.“ Jag försökte se så
stolt och värdig ut som möjligt, trots mitt blåa öga
och min svullna näsa. Det måtte ej hafva lyckats
alltför väl, ty italienaren brast ut i skratt. „Tillgif
mig, junker“, sade han, „så som vi nu se ut är det
svårt att skilja mellan herre och dräng“, och italie-
naren gaf Semjon de slantar han ämnat åt mig.
Jag tackar er i alla fall af hjärtat och ber er vända
er till Bartolomeus Bartolini, Moskvas arkli- och
byggmästare, om ni någon gång behöfver en vän;
först och främst ber jag dock att medan jag vistas
i staden få gifva er något undervisning i fäktnin-
gens svåra konst. Ni har en stark handlofve och
ett säkert öga, men saknar skola. Jag ber att åt-
minstone på detta sätt få afbörda mig min tacksam-
hetsskuld. Sist och slutligen — hvem är det jag
har den äran att tala med.“ — Jag blef strax blid-
kad af hans höfviska ord och sade honom hvem
jag var samt lofvade att mottaga hans undervisning.

Sedan vi baddat och tvättat våra blodviten och
skråmor slogo vi oss ned i godan ro. Samtalet
var snart i gång. Italienaren sporde mig om många
ting, allt under det han förtäljde sina egna öden
och äfventyr. Han hade ett underligt sätt att fråga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 26 06:44:52 2020 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/arkarlivar/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free