- Project Runeberg -  Karl Ivarssons krönika: hans strider och färder i Österland /
59

(1906) [MARC] Author: René Ahrenberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ridit i förväg. De hade fått befallning att ej in-
låta sig i strid, utan blott försöka utspana fienden.
Tredje dagens afton slogo vi läger i en skog in-
vid en slätt, öfver hvilken vägen slingrade sig mel-
lan åkrar och ängar. Vi fingo befallning att fälla
träd och bygga en bråte, hvilket uppretade folket,
så att man hvart ögonblick kunde vänta öppet
myteri, ty ryttare behöfva ej annat än i yttersta
nödfall utföra dylikt arbete. Då ett tillräckligt an-
tal trädstammar huggits, förde vi våra tält och vag-
nar ett stycke inåt skogen, hvarefter vi redo ut på
slätten. Folket i byarna tillsades att draga mot
norr. De fingo en timme på sig att samla sina
egodelar. Därefter brändes gårdarna. Bönderna
gräto, anropade helgonen och dröjde vid sina brin-
nande byar, till dess vi med svärdsflatorna föste
dem samman i en stor hjord, som af femtio tatarer
med piskar drefs mot norr. Somliga af bönderna
skreko öfverljudt, klagade och bannade. En lång-
hårig bondlurk af fräckt utseende vågade hota mig
med knytnäfven. Den besten red en häst, som jag
vid första ögonkast förstod vara stulen. Det var
ej en bondklippare, utan en stor och eldig strids-
häst. Jag frågade därför karlen i hvems stall han
funnit hästen. Han ryckte till, vände om och äm-
nade rida ifrån mig. Det var en alltför god häst
för en bonde, därtill var den stulen, jag red fatt
honom, fattade djuret vid tygeln och gaf mannen
en stöt i magen med tjockändan af min lans. Han
föll af hästen, och säkerligen behöfde han en god
stunds hvila, innan han reste sig upp, hvilket jag
för öfrigt ej vet om han gjorde, ty jag red vidare,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:55:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/arkarlivar/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free