Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tarne att i regn och mörker släpa tunga slippriga
trädstammar genom den våta skogen för att bygga
en bråte, som ej ens hunne blifva halffärdig, innan
fienden var öfver oss, ty ett sådant arbete kunde
ej försiggå ljudlöst, och därtill hade vi intet hopp
om att kunna försvara oss, då tatarerna i regnvädret
ej kunde använda sina bågar, hvilkas strängar slak-
nade efter första skottet. Tatarerna sutto tysta och
tänkte lika litet som vi på att lyda. Det var en
lycka att vi befunno oss långt inne i skogen och
att vinden låg emot oss, annars hade de mosko-
vitiska vakterna hört oss, ty nu begynte en häftig
tvist mellan Rochow och oss. Befälet ansåg sig
pliktigt att stå på Rochows sida. Jan van Mynden
försökte, ehuru lamt, bringa oss till lydnad, men
förgäfves. Att börja med blandade jag mig ej i
detta käbbel. Jag satt och tänkte på Bartolinis
uppmaning att genom en djärf bragd skaffa mig
ära och anseende. Jag sökte utgrunda något sätt
att vända denna tvist till min fördel. Måns Frille
sade, att någon borde sätta sig i spetsen för fanan
och föra den ned på slätten samt åtminstone för-
söka taga några hästar af fienden. Jag uppmanade
Måns att våga försöket, men han vägrade och bad
mig i stället göra det.
Jag vet ej hvilken djäfvul som nu for i mig,
men jag gick fram till Rochow och bad honom
hålla tyst, ty nu ernade jag föra fanan till strid.
Rochow tog ett steg emot mig, fattade mig i ax-
larna och kallade på profossen. „Tag karlen“, sade
han, „och gif honom femtio käpprapp och bind
honom sedan så att han ej undgår oss. Herr Hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
