- Project Runeberg -  Karl Ivarssons krönika: hans strider och färder i Österland /
64

(1906) [MARC] Author: René Ahrenberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att lyda Måns Frille, han har fört fanor i fält.“ —
„Nej, Karl Ivarsson är vår höfding“, sade Frille,
„han har lycka med sig.” Lugnt utdelade jag be-
fallningar och ordnade och ställde som en gammal
höfvidsman, jag kände så att säga Måns Frille
bakom mig, och folket gaf efter och lydde. Jag
förklarade saken för tatarernas höfvidsman, hvilken
strax förstod mig. Han sade några ord på sitt eget
språk åt sitt folk. De små gula karlarna grinade
och plirade med sina sneda ögon. Sex af dem
löste sina långa kastsnaror från sadlarna och för-
svunno i skogen. Jag lät ryttarne sadla hästarna
och hålla sig beredda samt binda remmar om häs-
tarnas nosar för att hindra dem att gnägga. Semjon
sadlade min nyförvärfvade häst, jag ville spara min
egen, som var dyrbarare och därtill född och upp-
född hemma på Skalmsholm. Karlarna, som begif-
vit sig till skogs, återvände snart med tvenne ko-
sacker, den tredje hade varit omöjlig att nalkas
inom håll för snaran, hvarför såväl häst som ryt-
tare skjutits ihjäl. Profossen tvingades att taga
hand om fångarna, och med hans hjälp förmåddes
dessa snart att tala ur skägget. De berättade att
den yttre vaktkedjan var så gles, att om afstånden
voro något så när lika mellan de olika posterna,
kunde vi godt rida förbi de återstående, sedan de
tre närmaste voro oskadliggjorda. Vidare fingo vi
veta, att moskoviternas hästar voro uttröttade af
ridten på de bottenlösa, af regnet uppblötta vä-
garna. Våra hästar åter voro uthvilade. Angående
lägret sade fångarna att detta förlagts på den tor-
raste platsen af slätten, en låg, lindrigt sluttande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 26 06:44:52 2020 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/arkarlivar/0066.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free