- Project Runeberg -  Karl Ivarssons krönika: hans strider och färder i Österland /
66

(1906) [MARC] Author: René Ahrenberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bindslen. Den första häst som gnäggade var min
egen och folket tog det som ett godt förebud. Vi
voro nu omkring femhundra steg från fienden och
jag gaf befallning att öka farten. Vi trafvade framåt
så hastigt markens beskaffenhet tillät och hästarna
ökade småningom af sig själfva på farten allt efter
som grunden blef fastare.

Semjon red upp bredvid mig, böjde sig fram
mot mig och sade med låg röst: „Barin Karl, jag
vet hvem som är den rikaste bojaren bland mosko-
viterna därborta. Han heter Obolenski och bor i
en röd paulun nästan midt i lägret. Han bär rin-
gar på alla fingrar och en gyllene halskedja. En
af de fångna kosackerna berättade det, då jag kitt-
lade honom med dolken.”

Nu blåste fienden i horn och lurar. Snart syn-
tes tält och vagnar genom regnet. Vi hade fallit i
galopp. Allt var villervalla och förskräckelse i läg-
ret, karlarna svuro och skreko, hästarna gnäggade.
Krigare klädda i benskenor, i armjärn, i körits,
somliga utan harnesk, ja en och annan i blotta
underkläderna, beväpnade med hvad de i hast fått
tag på, lupo skrikande om hvarandra. De flesta
störtade till hästarna, men blefvo upphunna och
nedhuggna. Jag råkade midt in i en tät hop af
tyska ryttare, hvilka ej hunnit fram till sina hästar,
innan vi voro öfver dem. Kring denna skara sam-
lade sig småningom allt flere och flere af mosko-
viterna. Som en brusande våg af järn störtade vi
fram mot dem. „Essen, Essen“, vrålade mina kar-
lar, „allah, allah“ skreko tatarerna; „en Skalm, en
Skalm“, ropade jag och låtande lansen falla till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 26 06:44:52 2020 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/arkarlivar/0068.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free