- Project Runeberg -  Karl Ivarssons krönika: hans strider och färder i Österland /
67

(1906) [MARC] Author: René Ahrenberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

marken drog jag mitt svärd och högg in. „En
Skaljm, en Skaljm”, skrek Semjon och hans svärd
föll klingande ned på en stålhatt. Måns Görans-
son gjorde hugg på hugg och skrattade gällt. „Len-
husen, Lenhusen“, tjöt fienden och deras långa
svärd smällde mot våra, „leiser, leiser“, bådo de
kullridna och sårade. De moskovitiska tyskarna
kämpade modigt, ty de visste att det var ogörligt
att fly, emedan de då blifvit nedhuggna bakifrån.
En karl som tycktes vara deras höfvidsman slogs
som ett lejon och uppmuntrade sitt folk genom till-
rop och föredöme. Jag trängde på och högg allt
hvad jag kunde, men hans klinga höll min häst
tillbaka. Han var så välbepansrad, inga stötar tyck-
tes bita på honom. Slutligen fick jag dock bukt
med kampen och tvingade fram den. „En Skalm,
en Skalm, rid på, rid på, en Lenhusen, en Lenhu-
sen, håll stånd, håll stånd.” Han gjorde ett utfall
mot min hästs bringa. Ett ögonblick var hans
svärd orörligt. Det våta läderpansaret sög sig fast
vid hans pamp. Det var tillräckligt för mig. Mitt
svärd föll ned på hans hjälm med sådan kraft att
den rämnade, gnistor sprutade åt alla håll, och den
tappre garpen segnade till marken. „Gif er, gif er,“
ropade jag, „er höfvidsman har fallit.“ — De fien-
der som stodo närmast gåfvo sig snart och mot-
ståndet mattades. Dock höll sig ännu en och an-
nan liten hop och ännu strömmade moskovitiska
tyskar och skottar till.

Nu begick jag ett fel, sådant, som endast min
ungdom och ovana vid befälet kunde ursäkta, ehuru
det till all lycka ej hade några farliga följder. Jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 26 06:44:52 2020 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/arkarlivar/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free