- Project Runeberg -  Karl Ivarssons krönika: hans strider och färder i Österland /
68

(1906) [MARC] Author: René Ahrenberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gled nämligen ned från min häst, öfverlämnade den
åt Semjon och befallde honom så snart som möj-
ligt följa efter till den röda paulunen. Jag fick se-
dermera många förebråelser af Måns Göransson
härför. Han sade att han ofta sett en skingrad och
öfverraskad fiende vända tillbaka och förgöra seg-
rarne, hvarför man ej förrän allt motstånd är bru-
tet och skyddsvakt utställts får begynna plundrin-
gen. Till fots med svärdet i hand sprang jag åt
det håll, där jag antog att det röda tältet borde fin-
nas. Jag mötte knektar och polska pansarryttare,
som rusade till för att hjälpa de hårdt ansatta tys-
karne, ryssarne hade redan vid stridens början lupit
fanen i våld. De moskovitiske togo mig för en af
dem och skreko åt mig att vända om och slåss.
De kommo likväl för sent, ty öfverallt hördes böner
om förskoning. Jag löpte omkring bland tälten,
men i mörkret och regnet kunde jag ej urskilja
deras färg. Jag begynte ropa Obolenskis namn.
„Hvem ropar på fursten, min herre“, frågade en
karl, som stod utanför en paulun hållande tre häs-
tar vid tygeln. Jag var tätt inpå honom och nästa
ögonblick genomborrade jag hans strupe. Jag drog
undan tältdörren och steg in. Rummet därinne upp-
lystes af en lampa, fäst vid midtelstången. Tvenne
karlar och en ofantligt fet kvinna klädd i blotta
särken befunno sig i tältet. Deras rörelser voro
underliga och osäkra, de voro synbarligen druckna.
Kvinnan gaf till ett gällt skri, då hon fick se mig
och störtade ut. Jag lät henne löpa. Den ena af
karlarna, en tjänare, sökte kränga en pansarskjorta
öfver hufvudet på den andra. Båda voro berusade,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 26 06:44:52 2020 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/arkarlivar/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free