Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VII KAPITLET.
Regnet hade upphört, men vägarna voro ännu
blöta och lösa, så att färden gick långsamt, så
långsamt att vi fruktade att blifva upphunna af fien-
den, som säkert blifvit underrättad om det nattliga
anfallet på förtrafven. Allt efter som solen och
blåsten torkade vägarna ökades farten, hvartill äfven
bidrog att vi ständigt hade löshästar till ombyte,
Det plundrade godset, som tyngt ned djuren, hade
nu lastats på våra egna vagnar. Lyckligt och väl
nådde vi Novgorod. Under färden hade jag talat
med befäl och manskap. Befälet var ej så förbitt-
radt på mig som jag fruktat, jag hade ej gjort
annat än fört de redan förut upproriska ryttarne
till strid. Jag hade skyddat mina förmän mot gäc-
keri och misshandel, hvilket räknades mig till godo.
Ryttarne lofvade att stå mig bi i lust och nöd och
att ej på några villkor tillåta att jag öfverandtvar-
dades åt herr Hans hämnd och vrede.
Inkomna i Novgorod redo vi raka vägen till
kremlj. Henrik Rochow begaf sig att söka upp
herr Hans. Han vände sig om och sökte mig med
blicken, han gaf mig ett ögonkast som bådade
föga godt. Van Mynden märkte det och skyndade
efter honom. Vi satte in våra tjänstehästar i stal-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
