- Project Runeberg -  Karl Ivarssons krönika: hans strider och färder i Österland /
95

(1906) [MARC] Author: René Ahrenberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

något folk i densamma. Hela striden inskränkte sig
till litet skjutande. Från handelsstaden hördes brak,
dunder och larm. Kattor och murbräckor fördes
fram mot murarna. En katta störtade med dån och
buller ned i vallgrafven. Stormningen var illa ledd.
Anfallet på de olika platserna skedde ej samtidigt,
så att folk kunde sändas från den ena ändan af
staden till den andra, för att understödja de hårdast
ansatta ställena. Efter tvenne timmar upphörde
striden, stormningen var tillbakaslagen och Novgo-
rod räddadt, åtminstone för tillfället.

Det blef emellertid allt mera oroligt i staden;
förrådshus plundrades, bojarer mördades och en
gång hade man kastat sten på ärkebiskopen, mot
hvilken folkets hat nu riktades, dels emedan det
sades, att han var roten och upphofvet till kriget
med Moskva, dels emedan han hade oss, de hatade
tyskarna, i sin sold. Det påstods, att bispen för-
säkrat, att Schemjaka af Svjenigorod skulle komma
staden till hjälp, men ingen Schemjaka hördes af.
Vetsche hölls, där de fattiga öfverljudt ropade på
dagtingan. Bojarerna och de rika ville, att kriget
skulle fortsättas, i hopp om att Schemjaka slutligen
dock skulle komma till undsättning. Det talades
mycket hit och dit, men intet beslut blef fattadt.

Denna dag hände något, som afgjorde mitt fram-
tida öde, ehuru jag då ännu ej kunde tänka mig,
hvart det skulle leda. Herr Hans hade på gatan
mött en larmande folkhop. Någon hade känt igen
honom. Hopen föll öfver honom med hugg och
slag. Ensam som han var och därtill ovig blef han
snart kulldragen och ihjältrampad. På gården utan-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 26 06:44:52 2020 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/arkarlivar/0097.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free