- Project Runeberg -  Karl Ivarssons krönika: hans strider och färder i Österland /
96

(1906) [MARC] Author: René Ahrenberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

för våra stallar, höll ett tjog ryttare, bland hvilka
jag befann mig, på att öfva sina hästar, hvilka styf-
nat af mycket stillastående. Vi hade ingen aning
om hvad som inträffat i staden, förrän vi fingo se
en folkhop tåga upp mot ärkebiskopens bostad.
Vår plikt likmätigt skyndade vi oss efter våra svärd,
och redo mot skaran för att hindra den från att
ofreda vår herre bispen. På en lång stång i spet-
sen för packet bars ett blodigt hufvud. Snart igen-
kände vi vår höfvidsmans ansikte, vanstäldt, med
uppspärrade brustna ögon. Med ett anskri satte vi
sporrarna i hästarna, drogo pamparna och höggo in.
Jag var blind af raseri och kände ej slag och stö-
tar som träffade mig. Män, kvinnor och barn, allt
som kom i vår väg höggo vi ned. Karlen som bar
stången med herr Hans afhuggna hufvud sökte
skydd bakom de öfriga, han drog sig inåt skaran,
som slutit sig samman till en fast och tät hop. De
närmaste sökte fly och de bakomstående trängde
framåt. Jag högg mig väg genom slöddret och
följde envist mannen som bar höfvidsmannens huf-
vud. Slutligen nådde jag honom och han grinade
lika illa som Hans von Essen, då han såg mitt
svärd blixtra emot sig. Jag klöf hans skalle ända
till axlarna. Jag fick slag, hugg och stötar, medan
jag hamrade på åt alla håll, där jag red midt i folk-
hopen, hvilken sammanträngd mellan byggnader
och murar drog sig ned mot bron, som ledde öfver
Volkoff. Jag tänkte ej på mina sår och skråmor,
blott på att utrota detta fega mordiska slödder.
Hade jag engång gjort herr Hans emot, så gjorde
jag nu allt hvad jag kunde för att hämnas honom.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 26 06:44:52 2020 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/arkarlivar/0098.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free