Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tjöt som en besatt och vägrade att skiljas från sin
springare. Jag måste kindpusta honom kraftigt,
innan han tog sitt förnuft till fånga. Det var emel-
lertid en god handel, isynnerhet som jag sedermera
fick hästarna tillbaka för intet, hvarom jag fram-
deles skall förtälja.
Vid middagstiden infann jag mig hos Bartolini
i gridnitsan. Han samtalade med några präktigt
klädda ryska herrar. Den ståtligaste af dem alla
var Veljaminoff, tusenmannen af Moskva, en grå-
skäggig något fetlagd man. Med förfäran igen-
kände jag furst Obolenski, densamme som jag
plundrat, medan han låg drucken. Min fruktan var
dock öfverflödig. Han betraktade mig nyfiket, men
utan hvarje tecken till igenkännande. Bartolini sade
bojarerna, att jag var den man, som skulle värfva
ryttare åt storfursten. Veljaminoff såg förvånad än
på mig, än på italienaren. Slutligen brast han ut
i skratt.
„Det är ju ett barn, en yngling ni vill förmå
mig att göra till höfvidsman”, utropade han. Bar-
tolini var just i beråd att svara, då jag afbröt ho-
nom och sade med köld, ehuru mitt inre kokade
af ilska, ty ung som jag var, fanns det intet jag
fruktade så mycket som att väcka löje: „Fråga ryt-
tarne i Hans von Essens fana, hvad barnet duger
till. Kanske jag är för ung att vara höfvidsman i
Sverige eller något annat kristet land, men så gam-
mal är jag, att jag i Ryssland kan styra en fana
och föra den i fält så att de ryssar vi möta länge
skola minnas det.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
