- Project Runeberg -  Karl Ivarssons krönika: hans strider och färder i Österland /
111

(1906) [MARC] Author: René Ahrenberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gifvit honom. Då jag aflägsnade mig tillsammans
med furst Baroffskoj och en skrifvare, som bar en
penningpung, hörde jag Veljaminoff säga: „Den
gossen tycker jag om, han har ärliga kloka ögon,
och med sitt leende vinner han strax ens hjärta.“
Italienaren svarade något som jag ej kunde ur-
skilja, emedan han talade tyst och fort. Baroffskoj
måtte likväl hafva hört det. Han mumlade något
om tyskar och afund, hvilket jag då till min egen
skada ej förstod.

Vi begåfvo oss till garparna, som hade von
Essens ägodelar om hand. De vägrade först att
gå in på vårt förslag och begåfvo sig till Velja-
minoff att klaga. Denne sände dem till posadni-
ken, som åter visade dem till ärkebiskopen, hvilken
i sin tur bad dem gå till Veljaminoff. Då de åter-
kommo blef tusenmannen vred och lät drifva ut dem.
Nu blefvo de spaka och gingo in på alla våra villkor,
ty Baroffskoj hotade dem med att ej allenast taga
herr Hans ägodelar, utan äfven deras egna. Sedan
vi ordnat denna sak, uppsökte jag Jan van Myn-
den, bad honom blifva min kvartermästare och
hjälpa mig med värfningen. Han blef förvånad
öfver min hastiga upphöjelse och lycka, omfamnade
mig och lofvade att gå i min sold och stå mig bi
i lust och nöd.

„Med djärfhet kommer man långt“, sade han,
„och den djärfvaste ungtupp jag sett, det är du.
Du slutar väl som kejsare, om den lede låter dig
lefva, ty en riktig satpojke är du“, och van Myn-
dens gamla väderbitna ansikte lystes upp af ett
illparigt leende. „Kanske jag ej får säga du nu-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 26 06:44:52 2020 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/arkarlivar/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free