- Project Runeberg -  Karl Ivarssons krönika: hans strider och färder i Österland /
127

(1906) [MARC] Author: René Ahrenberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och framför oss reste sig borgens murar. Vi redo
genom en hvalfport, Frälsarporten, till höger om
hvilken Underverksklostret, som utgör liksom en
borg för sig, är beläget. Vägvisaren förde oss förbi
byggnader af sten och trä, skönt målade i rödt,
grönt, gult och blått. Vi gjorde en svängning fram
till en trappa, på hvars höjd en praktfullt klädd
man stod och betraktade oss. Bakom honom syn-
tes en mängd grannt utstyrda herrar, bland dem
Bartolini, som vördnadsfullt höllo sig på afstånd.
Jag förstod att det måste vara någon mönsterherre,
hvarför jag gaf tecken att göra halt framför honom.
Ehuru vi stannade tvärt i trafven gick det likväl
ganska bra, och mannen på trappan, som jag gis-
sade vara storfursten, uttryckte sitt gillande. Jag
hade god tid att betrakta honom, ty vi fingo länge
stå stilla, medan han såg på oss och våra hästar.
Han talade om oss med sina män, och jag hörde
honom tydligt uttrycka sin beundran öfver min
springare, hvarför jag i första ögonblicket kände
mig vänskapligt stämd emot honom, men denna
min känsla förvandlades hastigt till obehag, då jag
närmare betraktade honom. Ty hans höghet Vasili
Vasiljevitsch, blodsmannen, storfurste af Moskva och
Vladimir, såg på mig med ett par stirrande, gröngrå
kattögon, kalla, grymma och falska. Vasili Vasilje-
vitsch var för öfrigt en vacker karl, något fetlagd
med rödbrunt skägg och hår, blek hy och slappa,
härjade drag, som talade om öfvermättnad, leda och
hårdhet. Han tecknade med handen att vi finge
rida vidare. Vägvisaren ledsagade oss till våra här-
bärgen, belägna inom en inhägnad i hörnet af Sanct

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 26 06:44:52 2020 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/arkarlivar/0129.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free