- Project Runeberg -  Karl Ivarssons krönika: hans strider och färder i Österland /
138

(1906) [MARC] Author: René Ahrenberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mannen begynte skratta. „Står det så till“, sade
han, „vår vän någon har dock missräknat sig, han
antar nämligen att jag ej för dig skulle säga ett
ord om denna sak, utan blott låta bevaka dig. Han
är mycket listig, ja så listig, att han ej kan förstå
att någon går öppet till väga, hvilket jag gjort med
dig. Han dömer efter huru han själf skulle hafva
handlat, eller huru jag skulle handlat mot honom,
ty med honom kan man ej förfara på samma sätt
som med dig.“

Jag var mycket förbittrad på Bartolini för hans
beteende mot mig och gick raka vägen till hans
bostad, för att låta honom stå till svars. I dörren
mötte jag furst Rjapoloffskis stallare. „Hvad gör
han här” tänkte jag, „är saken än mera invecklad
än jag trodde, är Bartolini i hemlighet en af furs-
tens anhängare?“ För öfrigt hade jag ofta sett alle-
handa slags folk hos Bartolini, munkar, trashankar,
kvinnor, greker, armenier, judar och perser, sådant
folk som lämpar sig för skälmstycken af alla slag.
De gingo ut och in, kommo och försvunno, gud
vete huru. Jag begynte häftigt banna Bartolini för
hans trolöshet. Han hörde lungt på mig och rörde
sig ej från sin plats, innan jag uttömt hela mitt för-
råd af grofva ord. Då jag slutat sade han att
skällsord ej skadade någon, hvarefter han bad att
få förklara sig. Gud allena vet hvad han sade,
men det slutade med att jag trodde honom, åt-
minstone för tillfället. Öfvertygad om hans oskuld,
bad jag honom undskylla mina hårda ord. Vi skil-
des åt som vänner, men en stund därefter förstod
jag att allt hvad han sagt varit idel lögn; så var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 26 06:44:52 2020 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/arkarlivar/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free