- Project Runeberg -  Karl Ivarssons krönika: hans strider och färder i Österland /
140

(1906) [MARC] Author: René Ahrenberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

pingar. Dörren till terem stod öppen och därinn-
ifrån hördes jämmer och gråt äfvensom furst Ilja
Rjapoloffskis stämma. De feta sminkade kvinnorna
jämrade sig och kvidde. En och en trädde de in.
Alla kvinnorna voro dock ej så oformligt feta. En
vacker, smärt flicka, med svart hår och grå ögon
stod där lugn utan att beklaga sig eller gråta.
Aldrig hade jag förr sett sådana ögon som hennes.
Jag kände likt ett hugg i hjärtat och blodet steg
mig åt hufvudet. Jag kunde ej taga blicken ifrån
henne. Slutligen blef hon inkallad, och jag var
rasande på fursten, som slog eller plågade henne
på något sätt därinne i terem. Jag kände då ej
till denna ryssarnes plägsed att på fredagen, den
dag då vår herre dog på korset, piska hustrur, barn
och tjänare för alla de förbrytelser de möjligen be-
gått under veckan, eller komme att begå framdeles.
Jag hörde fursten tala lugnt och faderligt: „Kom
min lilla dufva, mod min älskade. Jag piskar dig
som min päls och älskar dig som min själ, ligg
stilla min pärla, det svider i köttet, då djäfvulen
drifves ut, men själen skrattar och jublar, så ja, nu
har du fått nog. Nå, nu den nästa.“

Hvad jag sett var ej vidare uppbyggligt och
jag drog mig tillbaka ned till falkhuset sedan den
vackra flickan försvunnit. Lyckligtvis hade ingen
följt efter mig, ty då hade säkerligen stegens bort-
flyttande bemärkts och jag hade varit ohjälpligt för-
lorad. Jag begaf mig hem till Kremlj, sedan jag
först talat några ord med en falkonerare och berömt
de vackra fåglarna. Jag omtalade för Bartolini hvad
jag sett. Han ryckte till, då jag berättade om den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 26 06:44:52 2020 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/arkarlivar/0142.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free