- Project Runeberg -  Karl Ivarssons krönika: hans strider och färder i Österland /
142

(1906) [MARC] Author: René Ahrenberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

väcka skulle infinna sig. Jag skötte den fångnes
sår och befriade honom från hans fjättrar, sedan
jag först öfvertygat mig om att han ej hade några
vapen. Nu, då vi blifvit ensamma, begynte han
tala till mig ifrigt och med låg röst. „Gode herr
tysk“, hviskade han, „tusen rubel för friheten, fem-
hundra för en smärtfri död.” Jag skakade på huf-
vudet. „Haf förbarmande, tvåtusen och ett-tusen,
hvad ni begär, tvåtusen för en dolkstöt eller ett
rep, ja blott för att ni lämnar mig ensam en fjärde-
delstimme. Är det ej nog, nå tretusen rubel då,
det är väl betaldt. I helgonens namn, haf förbar-
mande. Ni tror mig ej, men gif mig papper, bläck
och fjäder och jag skall gifva er en förskrifning
på tvåtusen, eller tretusen rubel, om ni så önskar.
Gå sedan med pappret till hvilken som helst af
Moskvas köpmän och ni skall få penningar därför.
Sedan ni fått penningarna, återvänder ni och sän-
der ut vakterna för ett ögonblick.“

Jag betänkte mig. Tvåtusen moskovitiska
rubel är mer än sextusen räknade åboska mark,
med dem kunde jag köpa igen hela Skalmsholm.
Men hvad gör jag väl med penningarna om man
tar mitt lif, sade jag vid mig själf, och för öfrigt,
Veljaminoff hade flerfaldiga gånger sagt att han
litade på mig. Skulle jag nu svika hans förtroende,
och därtill min ed. Jag hade ju svurit storfursten
trohet. Nej, jag var väl ingen jude eller armenier,
jag hade en ofläckad sköld att föra till min ätts
ära; skulle jag, en Skalm, bryta tro och lofven för
penningar? — Denna sista tanke styrkte mig i
mitt beslut. Fången, som märkt min tvekan, bön-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 26 06:44:52 2020 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/arkarlivar/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free