- Project Runeberg -  Karl Ivarssons krönika: hans strider och färder i Österland /
147

(1906) [MARC] Author: René Ahrenberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

omtala att det var jag som plundrat honom och
slagit honom. Detta var ej någon farlig hotelse,
men den kunde dock åsamka mig något obehag.
Då italienaren hotade mig, blef jag så rasande, att
jag ämnade kasta mig öfver honom och slå honom,
men i detsamma inträdde Jan van Mynden.

„Kvartermästare“, sade jag, „tag tio ryttare,
de säkraste karlarna i kvarteret, ställ dem på vakt
vid Sankt Nikolai torn, hvarest en fånge befinner sig.
Ställ äfven ett par karlar på yttre sidan af muren,
det är möjligt att man ämnar söka befria honom
med våld. Låt ingen människa tala med honom
eller öfverräcka honom något föremål. Tusenman-
nen Veljaminoff, du själf, jag och de två karlar,
som nu äro hos fången, få tala med honom, för
öfrigt ingen annan, kom ihåg det, ingen, ej ens
min vän Bartolini här. Låt väcka kocken och gif
fången ett mål varm mat. Håll karlarna vakna,
jag litar på dig.”

Van Mynden gick. Bartolini hade lugnat sig
vid hans inträde och nu hade han helt och hållet
fått makt med sin rörelse och öfverretning.

„Vän Karl“, sade han, „tillgif mig hvad jag
denna natt i min förtviflan sagt eller gjort. Jag
har aldrig fruktat att falla i strid, men jag råkade
i svår vånda vid tanken på den skymfliga och
plågsamma död, som nu väntar mig; men jag under-
kastar mig, jag får taga den onda dagen med den
goda. Det blir ju blott några timmars lidande.
Räck mig handen och säg att du förlåter mig och
att vi skiljas som vänner.“

Rörd tryckte jag hans hand. Tårarna stodo

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 26 06:44:52 2020 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/arkarlivar/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free