- Project Runeberg -  Karl Ivarssons krönika: hans strider och färder i Österland /
159

(1906) [MARC] Author: René Ahrenberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gjorde fru Uljana sig så behaglig hon kunde och
gaf mig en mängd smäktande ögonkast. Ändtligen
öppnades dörren och Anna inträdde. Hon var
osminkad, så att det tydligt syntes huru hon rod-
nade. Hon var så vacker, där hon stod, blyg och
försagd, att jag ej kunde taga blicken från henne
och det var mig omöjligt att yttra ett ord. Hon
fattade sig förrän jag, trädde fram och räckte mig
handen, hvilken jag höfviskt förde till mina läppar.
Uljana Mitrofanovna bad oss sitta ned, och tack
vare den pratsamma frun kom samtalet snart i gång.
Hon frågade mig om våra seder i Tyskland, som
hon sade, om våra kvinnor, om giftermål. Hon
ville veta om de gifta kvinnorna brukade hafva
älskare, om konungen hade många hustrur och
mera dylikt. Slutligen reste hon sig, gaf oss ett
skälmskt ögonkast och försvann. Jag blef ensam
med Anna Ilinischna. Det uppstod en obehaglig
tystnad, vi voro brydda och jag kände huru jag
rodnade, då jag sökte tänka ut något lämpligt att
tala om.

„Karl Igorovitsch“, sade Anna slutligen, „tänk
ej alltför illa om mig, men det är, om ej landets
sed, likväl brukligt att vi stackars instängda kvinnor
sända bud efter och stämma möte med den man,
som behagar oss, ty männen få ju aldrig se oss och
de söka därför ej upp oss. Vi kunna ej som kvin-
norna i västerlandet, enligt hvad ni berättar, fordra
att männen själfva skola närma sig oss. Vi föra
ett sorgligt och instängdt lif; huru gärna ville jag
ej vara en tysk kvinna, som fritt får röra sig ute

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 26 06:44:52 2020 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/arkarlivar/0161.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free