- Project Runeberg -  Karl Ivarssons krönika: hans strider och färder i Österland /
161

(1906) [MARC] Author: René Ahrenberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ett yttre rum, där hon bad mig vänta ett ögonblick.
Hon ropade på munken Pulheri, hvilken stod ute
på gården och samtalade med några tjänare. Vi
hörde honom gå upplör trappan, som ledde till lof-
tet. Fru Uljana begagnade sig af tillfället och med
ett småleende, som hon sökte göra älskligt, sade
hon „Välkommen åter, Karl Igorovitsch, glöm ej bort
oss. Men, Gud och alla änglar hvad ni är lång;
jag har alltid tyckt om långa karlar“, och hon gaf
mig ett ögonkast, som säkerligen satt ett ryskt hjärta
i brand, men jag var pansrad mot dylikt.

Lyckligt och väl kom jag ut på gatan och in
till Kremlj och till min bostad, där Måns Frille fick
se mig, utstyrd i skägg och munkdräkt. Han gis-
sade sig till hvad saken gällde, men gjorde mig inga
frågor, utan varnade mig blott för att kränka någon
mäktig mans ära. Jag borde hålla mig till köpmän-
nens hustrur, menade han, ty köpmännen i Ryssland
hafva ingen ära att förlora. Jag svarade intet, utan
gick till sängs, glad och lycklig, drömmande om
Anna Ilinischnas vackra ögon.

Hösten gick och julen stod för dörren. Min
tid upptogs af tjänstgöring, öfningar och vakter,
några färder till bojarerna i trakten i och för upp-
köp af hästar och — besök hos Uljana Koschkina,
där jag träffade Anna, som jag nu älskade blindt
och ända till vanvett. Efter det första mötet hade
hon varit ovillig att råka mig, men Koschkina hade
hållit i med händer och tänder och öfvertalat henne
att villfara min begäran. Detta anförtrodde mig den
feta frun, som på sista tiden begynt plåga mig med
sina alltmer tydliga kärleksförklaringar. Småningom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 26 06:44:52 2020 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/arkarlivar/0163.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free