- Project Runeberg -  Karl Ivarssons krönika: hans strider och färder i Österland /
166

(1906) [MARC] Author: René Ahrenberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

samman mot Vasili Vasiljevitsch. Därtill kommer
att många moskovitiska bojarer ej ogärna se att
storfursten störtas, emedan de hysa hat och afund
mot tatarerna, som begåfvats med jord och län.
Och hvilka äro storfurstens vänner? Veljaminoff,
som kan ställa upp tvåhundra man, Kasim och
Jacub, som äro så fattiga, att de ej kunna hålla
sitt folk samladt mer än några dagar och som be-
höfva två veckor för att sammankalla och utrusta
sin här, Obolenskierna, som ej veta hvad de vilja,
Rjapoloffski, hvars län ligga spridda öfver allt i
Ryssland och sist och slutligen junker Karl Ivars-
son Skalm med sina trehundrafemtio ryttare. Du
är en karsk och tapper karl, men hvad förslår en
handfull soldenärer mot all Rysslands härsmakt
och tatarernas skaror.”

Nu blef jag vred på allvar. „Hör upp du satans
förrädare och menedare, innan jag låter mitt folk
kasta ut dig“, skrek jag. Skyndsamt drog sig italie-
naren mot dörren.

„Ett råder jag dig“, sade han, „akta dig för att
angifva mig för Veljaminoff, ty då får furst Rjapo-
loffski strax veta om dina möten med hans dotter.
Det kommer att kosta såväl dig som henne lifvet.“

Jag stod som lamslagen. Allt gick rundt för
mig. Nu var jag helt och hållet i den mannens
våld. Jag ämnade rusa på honom och stöta ned
honom, men det var för sent, han hade redan af-
lägsnat sig och stängt dörren efter sig. Jag föll
tungt ned på en bänk och satt där, huru länge, vet
jag ej, med slappt nedhängande armar, stirrande
framför mig, utan att kunna tänka eller röra mig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 26 06:44:52 2020 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/arkarlivar/0168.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free