- Project Runeberg -  Karl Ivarssons krönika: hans strider och färder i Österland /
172

(1906) [MARC] Author: René Ahrenberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

„Tänk åter på de fördelar du vinner genom
eftergift“, fortfor Bartolini. „Först och främst återfår
du dina bref, därtill får du en gång för alla beskydd
mot Rjapoloffski, ty han betyder intet, då Schem-
jaka blifvit storfurste. Denne åter lofvar dig tusen
räknade silfver-rubler och ett län, ifall du gör ho-
nom till viljes... Nej, gå ej ännu, jag vill slå af
på mina fordringar — du behöfver ej ens låta in
Schemjaka, du behöfver blott hålla dig undan och
låta mitt folk hålla vakt den dag, då det skall ske,
eller om du hellre vill, rid ut med din fana, säg
att du vill öfva folket genom en långridt och be-
reda dem för ett fälttågs mödor. Jag skall sedan
bestyra om det öfriga. För öfrigt, hvad gör det dig
hvem som är storfurste i Moskva, kättare och fien-
der äro de ju alla, låt dem tvista och dräpa hvar-
andra, hvad kommer det dig vid?“

„Nu kan det vara nog“, hväste jag. „Om du
säger ett ord ännu, slår jag dig. Hände hvad som
hända vill, jag böjer mig ej för dig, giftmördare
och förrädare. Ännu kan du ej skryta med att du
kan befalla öfver en Skalm, och aldrig skall det
heller inträffa, om också både jag och min älskade
satte lifvet till.” — Jag vände mig om på klacken
och störtade ut, fruktande att jag ej längre skulle
kunna hålla mig lugn. Jag gick hem till min stuga,
där jag häftigt upprörd begynte gå af och an på
golfvet, medan jag väntade på Måns Frille. Han
dröjde borta väl en half timme. Han återkom ned-
slagen och förargad.

„Den listiga djäfvulen“, sade han, „jag stan-
nade kvar sedan du gått och lofvade honom att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 26 06:44:52 2020 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/arkarlivar/0174.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free