Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mig likväl att aldrig säga dig hvem som gifvit
honom brefven. Jag ville ej att du skulle veta
det, ty jag älskar honom ej mera, jag älskar dig
och ville ej att du skulle tro något ondt om mig.
Men han vågar ej använda dem för min och för
sin egen skull.“
Hon hade försagt sig. Det var således en
sammansvärjning mot mig. Hon hade knappt talat
slut, innan jag slog henne för munnen, så att den
sprang i blod. Jag ryckte af mig bältet och piskade
henne öfver rygg och skuldror, tills jag tappade
andan. Jag hvilade mig ett ögonblick och började
på nytt. Hon kved och snyftade, men skrek ej.
Till en början sökte hon försvara sig och visa sig
trotsig, men småningom mjuknade hon, kastade
sig till mina fötter och tiggde om förlåtelse.
„Jag älskar dig, endast dig, jag hatar Bartolini“,
snyftade hon under de hvinande slagen. „Slå mig,
slå mig, ty då vet jag, att du håller mig kär.”
Ändtligen lugnade jag mig och sjönk utmattad
ned på en bänk. Raseriet var öfver. Fru Uljana
höll sig undan och vi voro ostörda. Anna gned
sina svidande axlar och kröp på knä fram till mig,
hon ville kyssa mina händer och bad om tillgift.
Jag stötte henne undan och befallde henne att
sätta sig.
„Nå, sedesamma jungfru Anna”, hånade jag,
„du har lagt snaran om halsen på oss, försök nu
få ut hufvudet, ty annars låter Bartolini oss hänga.”
„Lyd honom, så räddar du oss båda”, svarade
hon, „för öfrigt vågar han ej för min och sin egen
skull sända brefven till min fader, ty han vet att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
