Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bondbyarna lämnade vi i fred, men bojarbyar och
köpingar brandskattade vi, ehuru ej grundligt, då
vi ej vågade dröja alltför länge på samma ställe,
förrän vi kommit förbi Vladimir. Norr om Murom
mötte mig Semjon, som nu återtog sin plats som
Anna Ilinischnas tjänare och körsven. Han skaffade
henne ständigt godt kvarter och god mat samt höll
ryttarne på afstånd. Jag lät taga en bondflicka i
en by och befallde henne att vara Anna Ilinischnas
tjänarinna och sällskap. Själf talade jag sällan med
Anna, och jag plågades af hennes sorgsna och bed-
jande blick, då jag tilltalade henne kallt och kort.
Det förargade mig, att hon ej begrep, att allt var
slut mellan oss, men jag hade ej heller hjärta att
säga henne det, och jag var fast besluten, att så
snart som möjligt lämna henne i något kloster.
För öfrigt såg jag att hon led af att se ryttarnes
hårda och grymma uppträdande i byarna och all
den råhet, som kännetecknar soldenärer,
Det, som Jan van Mynden fruktat, hade inträffat.
Folket visade olydnad och uppstudsighet. En gång
brände de en by trots mitt förbud och många gånger
lastade de slädarna fulla med skrymmande skräp,
hvilket jag med våld måste vräka ned på marken.
Två ryttare hängdes till varnagel för de andra. Hade
jag ej haft det förlorade kvarteret och mina trogna
och modiga svenskar, på hvilka jag obetingadt kunde
lita, hade det snart varit slut med min makt och
myndighet.
För hvarje dag fann jag det dock svårare att
upprätthålla ordningen, hvarför jag så mycket som
möjligt påskyndade vår färd, undvikande de stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
