- Project Runeberg -  Karl Ivarssons krönika: hans strider och färder i Österland /
205

(1906) [MARC] Author: René Ahrenberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

borgare, som ej nog hastigt hunno kasta sig åt
sidan. Vi voro vid pass tvåhundra steg efter kar-
men, som hastigt närmade sig Frälsareporten. Mitt
folk följde mig och i hvinande fart sökte vi rida
fatt vagnen, hvars hästar skenade framåt, som om
de haft den lede efter sig. Hvart ögonblick hotade
den att stjälpa. Det var ett under, att hjul och axlar
höllo. Vi sågo Frälsareporten öppnas framför den,
nu var den framme, — nu voro redan hästarna inne
i hvalfvet, — nu framhjulen — porthalfvorna slöto
sig åter — vår hastiga ridt hade varit lönlös möda!
— Men nej! — Med en skräll slogo portarna mot
bakhjulens nafvar, vagnen krossades af den starka
stöten och portarna stodo halföppna. Vi hade dragit
våra svärd, det hven och pep om öronen på oss,
både af luftdrag och pilar, som afskötos från torn
och murar. I ett nu var jag framme och stannade
min häst med ett ryck, så häftigt, att den satte sig
på hasarna och båda frambenen gingo ur led, så
att mitt trogna djur sedermera måste stickas. Med
ett språng var jag ur sadeln, utan en tanke på
hästen, som stönande sjönk till marken. Folket
följde mig tätt i spåren och innan borgens försva-
rare ännu hunnit föra undan den krossade vagnen,
voro vi innanför portarna, hvars vakter, tio bojar-
svenner, hastigt togo till flykten. Där stodo vi nu,
tjugo karlar — Veljaminoff var med — i hvalfvet,
som var så bredt att vi måste ställa upp oss åtta
man i bredd för att försvara vår ställning. Det var
klokast att stanna där vi voro, emedan det hvälfda
taket gaf oss skydd mot pilar och stenar. Jag såg
mig om, alla stodo färdiga att mottaga fienden, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 26 06:44:52 2020 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/arkarlivar/0207.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free