- Project Runeberg -  Karl Ivarssons krönika: hans strider och färder i Österland /
207

(1906) [MARC] Author: René Ahrenberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vande, ty ljudet kastades med fördubblad styrka
tillbaka från hvalfvets tak och väggar. Huru många
af mitt folk som stupat, kunde jag ej se, innan våra
motståndare för ett ögonblick drogo sig tillbaka, för
att gifva rum åt en hop bågskyttar. Tolf karlar
kastade sig ned på marken, de öfriga lågo redan.
En skur af pilar föll ned öfver oss, utan att dock
göra någon skada.

„Var det lödiga rubel“ frågade jag Veljaminoff,
medan vi lågo utsträckta bakom högar af döda och
sårade.

„Ja, ja, lödiga rubel! I guds namn karl, låt det
där vara“, svarade han.

Vi hade trängts tillbaka till yttre ändan af port-
hvalfvet, och då fienden, som sett att pilarna ej
gjorde åsyftad verkan, åter ryckte an, togo vi ej
emot anfallet på stående fot, utan rusade framåt.
De tjugo ryttare jag haft med mig, utgjordes af de
tappraste karlarna ur det förlorade kvarteret. Ingen
sviktade, ehuru jag i deras ögon läste, att de vän-
tade döden. Vi stötte samman midt i hvalfvet, men
fiendens mängd och tyngd gjorde att vi trängdes
tillbaka. Min arm var trött af stötandet och jag
omväxlade nu med hugg. Huru många sår jag fått,
visste jag ej, men jag kände hur bloden varm och
klibbig rann utför min kropp och min kraft matta-
des allt mer. Vi slogos under dyster tystnad, utan
att höja något stridsrop.

Hastigt trängdes vi tillbaka mot porten. Hela
denna strid och manspillan tycktes varit fullkom-
ligt onyttig. Men nu hördes ett brus, likt hafvets
och stormens, det var dånet af hofvar, blandadt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 26 06:44:52 2020 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/arkarlivar/0209.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free