- Project Runeberg -  Karl Ivarssons krönika: hans strider och färder i Österland /
208

(1906) [MARC] Author: René Ahrenberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

med tatarernas allah-allah-allah, upprepadt i oänd-
lighet. Öfver bruset ljöd på afstånd vårt gamla
stridstop — „en Skalm, en Skalm“, det var mina
män, som nalkades. På sina tunga hästar hade de
blifvit något efter de lätta ryttarne. Tatarerna svepte
som en stormvind in i porthvalfvet, fienden stör-
tade i vild flykt inåt borgen. Två och två jagade
tatarerna till häst genom porten. Jag tryckte mig
mot väggen, för att ej bli kullriden och tram-
pad till döds. Så trött jag var, måste jag stödja
tusenmannen som svimmat af blodförlust. Vår
ställning var nu föga mindre farlig än nyss under
striden, hvarje ögonblick hotades vi att vräkas om-
kull af hästar och karlar, som trängdes i hvalfvet.
Att gå mot strömmen var omöjligt, hvarför vi sökte
komma in i borgen. Men den andra villan blef
värre än den första. Folket i porttornet afskjöt
sina pilar mot oss.

Vid portens mynning var jag nära att trampa
på en karl, som låg utsträckt på rygg. Jag kände
igen Kättil Månsson eller Katillus Magni. Hans
läppar rörde sig och jag böjde mig ned för att
höra hvad han sade. Han kände igen mig. Det
syntes att han var nära döden, men med hes och
rosslande stämma hörde jag honom hviska:

„Karl Ivarsson vivat!“

Han reste sig i sittande ställning och hans
redan af döden omtöcknade tanke tycktes åter-
föra honom till den sista striden. Med uppbju-
dande af sina sista krafter stönade han, „en Skalm,
en Skalm, en — en —“ och han föll tungt
tillbaka.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 26 06:44:52 2020 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/arkarlivar/0210.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free