Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Där var ingenting att göra, och jag skyndade
mig att föra Veljaminoff i säkerhet, men min trötta
arm nekande att vidare göra tjänst och tusenman-
nen segnade ned.
„Släpp svärdet, för den lede“, skrek Måns Gö-
ransson bakom mig. Nu först märkte jag, att jag
fortfarande höll pampen i högra handen, ehuru stri-
den dragit sig ifrån oss, längre inåt borgen. Med
möda kunde jag lösa min hand från värjfästet, kring
hvilken den krampaktigt var sluten. Jag stack klingan
i slidan, hvarefter Måns och jag hjälptes åt att föra
undan Veljaminoff; ty alltjämt flögo pilarna hvinande
kring oss. Munkarna i Underverksklostret invid
porten visade oss barmhärtighet och öppnade en
dörr för att släppa in oss. Semjon kom linkande
och följde oss. Dörren slogs igen, och i ett nu
saktades stridsbullret, hvilket genom de tjocka sten-
väggarna ljöd som ett aflägset sorl, likt vågornas
brus mot stranden. Bleka och darrande af skräck
förde renlefnadsmännen oss till en låg, hvälfd kam-
mare, där tusenmannen lades på en bädd. Själf
satte jag mig ned och begynte spänna harnesket
af mig, för att vårda mina sår. Men nu var det
slut med mina krafter. Det svartnade för ögonen,
jag föll i vanmakt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
