Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Semjon berättade mig, att fanan under Jan van
Myndens befäl dragit västerut med den öfriga hären.
Veljaminoff flyttades snart bort från klostret. Han
gaf mig ersättning för de kostnader jag haft för
fanan under färden från Kinjeschma till Tverj. Jag
var nu en rik man och ägde nära tre gånger mer
än jag behöfde för att köpa Stora Skalmsholm, men
jag tänkte ej därpå förrän Semjon frågade mig, om
vi ej skulle resa hem, då jag blef återställd. Jag
var försvagad af blodförlust, och det sista årets
mödor och bekymmer hade tärt på mina själs-
krafter. Jag var nu fri från allt ansvar och alla
omsorger och en känsla af trötthet kom öfver mig.
Allt var mig likgiltigt, och utan eftertanke, blott för
att blifva fri från all möda, svarade jag ja till allt
hvad Semjon föreslog mig. Måns Göransson sökte
lifva upp mig så godt han kunde. Men han var ej
den rätte mannen och det syntes tydligt, att han
måste göra våld på sig, för att visa sig munter och
glad. Han, som annars alltid var dyster och få-
ordig, pladdrade och pratade hela dagen i ända,
tills jag bad honom höra upp därmed. Semjon
påminde mig om mitt löfte till Anna Ilinischna.
Allt var mig fullkomligt likgiltigt, och då han före-
slog att han skulle anvärfva några karlar och be-
gifva sig till Kinjeschma, taga henne ur klostret och
sedan i båt föra henne till Tverj, där hon skulle
hållas dold till dess jag mot höstsidan drog norrut,
svarade jag att han finge göra som han ville. Han
stadde några karlar och begaf sig i väg.
Småningom helnade mina sår och jag kunde
åter röra mig ute, ehuru jag ännu bar armen i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
