- Project Runeberg -  Karl Ivarssons krönika: hans strider och färder i Österland /
213

(1906) [MARC] Author: René Ahrenberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

band. En månad hade förflutit sedan Moskva in-
tagits. Kriget var slut, Schjemjaka och Vasili den
blinde hade ingått förlikning. Bland fredsvillkoren
förekom äfven att Bartolini, som flytt från Kremlj
då han såg att allt var förloradt, skulle få behålla
sitt län vid Onegas strand. Hvar han befann sig
var obekant.

Nu kom bud från Semjon, som anländt till
Tverj, dit han lyckligt och väl ledsagat Anna Rja-
poloffskaja. Jag bad Veljaminoff om orlof, hvilket
han efter mycken tvekan gaf mig. Han biföll gärna
till min begäran att ur fanan uttaga femtio man,
han hoppades nämligen att freden skulle blifva sta-
digvarande, ehuru han missräknade sig, ty kriget
upplågade ånyo några dagar efter min afresa. Hästar
och befäl sålde jag åt Jan van Mynden för åtta-
hundra mark rigiskt. Därpå tog jag afsked af mina
ryttare. Alla ville de trycka min hand och tacka mig
för godt höfvidsmannaskap. Hårda, bistra karlar
voro de, grymma och vilda, men icke utan saknad
skildes jag från dem, mina vapenbröder och kum-
paner, med hvilka jag delat ljuft och ledt. Många
af de vilda sällarna gräto, då jag bjöd dem farväl,
och själf kunde jag med möda återhålla mina tårar.
Veljaminoff och gamle Jan van Mynden omfamnade
mig och tackade mig för den tid vi stridit tillsam-
mans. Innan jag med mitt trogna förlorade kvarter
red norrut, köpte jag, ehuru med någon förlust, så
mycket guld jag kunde komma öfver, emedan silfret
var alltför skrymmande. Äfven förskrifningar af Si-
sendorp mottog jag.

Så ändtligen en dag sutto vi upp och redo mot

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 26 06:44:52 2020 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/arkarlivar/0215.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free