- Project Runeberg -  Karl Ivarssons krönika: hans strider och färder i Österland /
225

(1906) [MARC] Author: René Ahrenberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skingrat sig. Men alltjämt stodo rådmän och borg-
mästare kvar på stranden. Innan jag råkat marsken,
ville jag ej att de skulle känna igen mig och möj-
ligen söka fängsla mig, då strid kunnat uppstå. Nu
måste jag hålla mig stilla, för att ej uppreta marsken,
hvars gunst och nåd jag behöfde. Ända till mörk-
rets inbrott var jag tvungen att stanna ombord,
ehuru jag darrade af ifver och otålighet. Slutligen,
då det blifvit så skumt, att jag utan fruktan för att
blifva igenkänd kunde röra mig i staden, gick jag
med hatten nedtryckt i pannan, följd af Anna och
Semjon till borgen. Efter något underhandlande
och sedan jag tryckt en penning i handen på port-
vakten, blef jag insläppt. På min fråga, huruvida
Ivar Karlssön bodde kvar i sin gamla stuga, fick
jag ett jakande svar.

Med klappande hjärta öppnade jag dörren. Jag
stannade på tröskeln. Där inne satt min fader vid
elden och slöjdade. Fru Märta rörde om i en gryta
och Kerstin spann på slända.

„Guds fred“, hälsade jag.

Min fader sprang upp och bugade sig höfviskt.
Jag tog ett steg framåt, och nu kände han igen
mig. Nästa ögonblick lågo vi i hvarandras armar.
Kerstin och Märta sprungo till och det blef ett häl-
sande, välkomnande och omfamnande. Efter mig
kom turen till Semjon, som tackades och berömdes
för trohet och mod, och därefter till Anna, som
hälsades välkommen med vänliga ord, hvilka hon
dock ej förstod.

Då vi satte oss till bords, såg jag att min fader,
som åldrats under min frånvaro, såg allvarsam

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 26 06:44:52 2020 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/arkarlivar/0227.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free