- Project Runeberg -  Karl Ivarssons krönika: hans strider och färder i Österland /
240

(1906) [MARC] Author: René Ahrenberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

steka sina fångar på spett, att de ej hyste någon
som helst vördnad för den värde fogden och att,
ifall det blefve strid med littavern, komme vi att
tvinga honom, Jösse, att deltaga i kampen. Nu
tog han sitt förnuft till fånga och bad oss i alla
djäflars namn börja anfallet. Han ropade åt fien-
den, att ingen betänketid gafs.

„Stå där och vänta då, tills det behagar oss
att komma ut, vi taga oss betänketid och gifva
dina befallningar och villkor fanen“, skrek Sigfrid.

„Träd ut och slåss Sigfridssöner, ty nu är er
sista stund kommen, nu skall ormnästet brinna och
ynglet skall utrotas. Ej en af den gamle tjufven
Sigfrids blod skall återstå, sedan vi Skalmar lekt
med er; upp och slåss, om ni äro män.“

En pil var det enda svaret.

Jag gaf ett tecken åt några skyttar, som länge
hållit sig i beredskap. Med skärmarna framför sig
närmade de sig bålverket och ett tjog brandpilar
föllo ned på värnets timmer och på taken. Det
blåste en stark, sydlig vind och inom kort stod
storstugans tak i ljusan låga. Här och där slogo
flammor upp ur bålverket och vattnet, som östes
ut öfver värnet, tjänade till intet, ty brandpilarna
regnade tätt. Några af männen, som sökte släcka
elden, träffades i hals och ansikte af pilar. Nu
öppnades porten åt sjösidan på glänt. Vi gjorde
oss beredda att möta ett utfall, men ut strömmade
ej beväpnade karlar, utan gråtande kvinnor och
barn. Hundarna tryckte sig intill sina matmödrar
och tjöto ömkligt.

„Fånga hundarna och bind dem”, skrek jag.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 26 06:44:52 2020 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/arkarlivar/0242.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free