- Project Runeberg -  Karl Ivarssons krönika: hans strider och färder i Österland /
241

(1906) [MARC] Author: René Ahrenberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Då störtade en kvinna fram till mig, bärande
ett barn på armen. Det var Agneta, min forna
trolofvade, mitt syskonbarn.

„Karl, Karl“, bad hon, „jag förstår hvad du
ämnar göra. Låt hundarna löpa. Nåd för Sigfrids-
sönerna, nåd, låt dem fly, låt dem behålla lifvet, Karl,
Göstaf, min broder, Ivar käre frände, skona dem.“

Hon föll på knä för mig. Förvånad och för-
törnad öfver att en kvinna af Skalmarnas blod
kunde handla, som hon, tillkastade jag henne ett
skymford och störtade bort, utan att gifva mig tid
att tänka på henne.

„Nu komma de snart, hållen er beredda. Låt
ej ens bönderna löpa, ty Sigfridssöner kunna dölja
sig under deras rockar. Dräpen dock först och
främst alla järnbeklädda män. Måns Göransson,
detta är som i Ryssland“, ropade jag gladt. Frillen
log sitt leende, detsamma jag alltid sett spela på
hans läppar, då han stridde. Jag höll mig i när-
heten af porten, som vette mot land. Hettan och
röken som dref åt detta håll, voro nära att kväfva
mig. Karlarna, som stodo omkring mig, hostade och
spottade och sökte med sköldarna skydda sina an-
sikten mot gnistorna, som flögo vida omkring. Nu
slogs porten upp, och vid pass femtio karlar, dels
i harnesk, dels i bondedräkt störtade ut. De hunno
löpa några steg, innan vi satte efter dem. Jag kände
ett par armar slingra sig om mina knän.

„Frände, frände, gif dem nåd, din fader har
lofvat att skona dem.“ Jag ryckte mig lös.

„Hitåt med hundarna“, skrek jag, „framåt kum-
paner! Hej nu går det löst!“

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 26 06:44:52 2020 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/arkarlivar/0243.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free