- Project Runeberg -  Karl Ivarssons krönika: hans strider och färder i Österland /
242

(1906) [MARC] Author: René Ahrenberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

„Förbannad vare du, du stenhjärtade man”,
hördes Agneta ropa efter mig. Vi stormade mot
näset, öfver hvilket Sigfridssönerna måste fly, för
att uppnå skogen. Snart voro vi af gulnade björkar
och videbuskar dolda för alla blickar från gården,
invid hvilken fogden, som fruktade att råkas af pi-
larna, stannat. Vid näsets smalaste del stodo
fienderna, tätt hoppackade framför en bråte, som
byggts af de tjugo af mig utsända bågskyttarna,
och af Sigfridssönernas egna bönder från Skalms-
holms by. Dessa samma bönder hade äfven bort-
fört alla båtar från ön och rott ut med dem några
pilhåll från stranden. Bakom bråten stodo karlarne
beväpnade med yxor, pikar och bågar, med raskhet
försvarande sin skans. Femtio man högt stodo våra
ovänner sammanpackade framför oss. Gång på gång
stormade de, men förhuggningen var hög och de
snafvade och snubblade öfver grenar och kvistar
som ännu sutto kvar vid de kullvräkta stammarna.
Vi kastade oss öfver dem med all makt.

„En Skalm, en Skalm“, vrålade jag och högg
in på järnmännen, utan att egna en tanke åt bön-
derna. „En galt, en galt“, ropade Sigfridssönerna,
försvarande sig manligen. Men hvad förmådde de
mot mina ryttare, som deltagit i hundrade strider.
Gamle Sigfrid Sigfridsson kämpade som ett lejon.
Jag sökte hugga mig väg fram till honom. En af
Sigfridssönerna, som jag sårat, bad om nåd. „Här
har du nåd“, svarade jag och stötte svärdet i hans
strupe. Det var ett slaktande, ej en strid. Sigfrid
och Peder föllo för Måns Frilles värja. Några af
fienden hade nu lyckats klättra öfver bråten, och,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 26 06:44:52 2020 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/arkarlivar/0244.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free