- Project Runeberg -  Karl Ivarssons krönika: hans strider och färder i Österland /
243

(1906) [MARC] Author: René Ahrenberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

förföljda af karlarne, flydde de inåt skogen. Vi skyn-
dade efter de flyende, bönderna visade oss vägen.
Sigfridssönerna hade spridt sig åt olika håll och vi
följde deras föredöme. Sedan jagade vi omkring i
skogen kors och tvärs under tvenne timmar. Sig-
fridssönerna uppspårades med tillhjälp af deras egna
hundar.

Måns Frille och jag satte efter en snabbfotad
yngling, som ilade mot stranden, där en klippa
brant stupade i sjön. Vid hällens rand stannade
han tveksam om huruvida han skulle söka döden i
vågorna, eller störta sig mot våra svärd. Frille var
några steg före mig. Han kastade sig öfver yng-
lingen, men farten var för stor, båda störtade ut för
branten; med buller och klang slog stålet mot klip-
pan, vattnet skummade och stänkte högt i luften.
De försvunno i djupet och endast en ring och några
bubblor på vattenytan betecknade den plats, där den
tappre Magnus Göransson försvunnit. Där var intet
att göra, vattnet var djupt och harnesken hade dragit
dem till botten. Stålklädd som jag var, hade jag
delat min väns öde, om jag sökt rädda honom. På
klippan ofvan hans graf lät jag sedermera resa ett
kors och många mässor hafva lästs och läsas än
för hans själaro. Jag stod en lång stund på hällen
och stirrade ned i djupet, där min vän hvilade. Så
gick jag åter till platsen, där stora Skalmsholm stått.
Sorgsen i mitt sinne, trots segern, betraktade jag för-
ödelsens styggelse. Fogden Jösse Bengtsson stör-
tade fram till mig. „Huru många hafva ni tagit till
fånga“, frågade han.

„Ingen, ej en, alla vägrade de att gifva sig“,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 26 06:44:52 2020 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/arkarlivar/0245.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free