Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svara sig som en tapper kavaljer, emedan han snart skalle fä
undsättning (249); kunde han ej hålla sig skulle han g£ in på ett
hederligt accord (252); förmodligen var det denna ordres, som af
fienden uppsnappades, hvarigenom Kniphausen föranledes att afslå hvarje
förslag till dagtingan. Banér anbefalldes att noga gifva akt på
passen vid Tollense (245), samt att, om fienden, förbigående
Brandenburg, nalkades honom, inkasta 1000 man i Friedland och med sin
återstående styrka draga sig bakom det norr om staden belägna
Kaf-velpasset (248) samt der afvakta konungens snart inträffande ankomst
(254); Banér insände vid samma tid rapport om sina förrättningar
(635). Till kommendant i det nyligen intagna Colberg sattes
biokadens befälhafvare Öfv. Boethius (250), hvarjemte garnisonen förstärktes
från Preussen (253). Åt Öfv. Lessle anförtroddes ledningen af de i
Neumark qvarlemnade trupperna (251).
Då Konungen vid Pasewalck fått till sig större delen af de
väntade trupperna, beslöt han att (d. 6 eller d. 7) stöta till Banér, samt,
om så behöfdes, våga batalj, för att tvinga Tilly att upphäfva
Neu-Brandenburgs belägring. Men när detta beslut blef bekant inom
armén, yppade sig bland soldaterna en så betänklig anda, att
anförarne måste tillkännagifva, det de ej vågade lita på folket i en strid
mot Tillys gamla, bepröfvade och segervanda soldater (646 s. 214).
Härigenom nödgades Gustaf Adolf öfvergifva sin första plan samt
måste blifva betänkt på någon annan åtgärd att divertera Tilly. Han
beslöt då att lemna Neu-Brandenburg åt sitt öde, blott Kniphausen
kunde rädda folket, i hvilket hänseende han litade på sin (252) gifna
befallning. Horn fick befälet öfver Banérs vid Friedland samlade
trupper, med instruktion, att om fienden efter Brandenburgs fall trängde
på, retirera till Anklam vid Peene samt kraftigt försvara sig bakom
denna flod, för att hindra Tilly att upphäfva blokaden af Greifswalde
(256). Sjelf begaf sig konungen med hufvudstyrkan till Angermünde
(d. 8), för att derifrån öfver Haveln oroa Tillys förbindelse med
bro-hufvudet vid Dessau (hans enda öfvergångspunkt af Elben), och
dymedelst tvinga honom till återtåg. Som det likväl ganska lätt kunde
hända, att Tilly hastigt vände sig mot honom med öfverlägsen
styrka, då återtåget till Stettin kunde blifva afskuret, hvarjemte armén
hade Odern i ryggen, beslöt konungen att vid Swedt slå ett
förskansadt läger och att från Stettin uppföra fartyg och bro materialier för
tvenne bryggor, äfvensom tungt artilleri till förskanskningarnes
bestyckande; detta värf anförtroddes åt och utfördes äfven af Johan och Carl
Banér samt Torstenson (255, 261, 264, 274 o®h 640). En Virgin
skulle taga befälet i Gartz och förbättra dess fästningsverk (282).
Slutligen anbefalldes Lessle, att med allt det disponibla folket i Neu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
