- Project Runeberg -  Arkiv till upplysning om svenska krigens och krigsinrättningarnes historia / Andra bandet /
XXVII

[MARC] With: Julius Mankell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— XXVII —

aas godtyckliga och förödande genommarscher och inkvarteringar.
Denna omständighet kom Gustaf Adolf väl till pass, emedan för dessa
rustningars omintetgörande icke allenast Pürstenbergs från Italien
ankommande armé under sommaren uppehölls i Schwaben och Franken,
ntan äfven Tilly nödgades afgå till Thüringen; att Magdeburgs
förstöring härtill äfven bidrog, emedan underhållsmedlen för den
fiendtliga hären gingo förlorade, veta vi. Härigenom fick Gustaf Adolf
emedlertid tvenne månaders tid att konsolidera sin ställning och
förbereda nya företag. Förbund voro redan slutna med Churfursten af
Brandenburg, Hertigarne af Pommern och Mecklenburg samt
Landgref-ven af Hessen; härtill kom nu äfven Hertig Wilhelm af Weimar och
Hertig Georg af Lüneburg; Erkebiskopen af Brehmen lemnade godt
hopp, blott han fick understöd; de fria städerna skulle nog sluta sig
tül konungen, blott ban nalkades med sin armé (527).

I strategiskt hänseende var Gustaf Adolf nu fullkomlig herre
öfver det gamla operations området mellan Eibbenitz, Crossen och
Col-berg; derjemte hade han vid Haveln en framskjuten ställning mellan
Bathenow, Brandenburg, Spandau och Bützow. Hans plan var nu att
från denna ställning öfvergå Elben nedanför Magdeburg och derstädes
fatta fast fot, med ändamål att härigenom icke allenast afskära
Mecklenburg och dervarande ännu i kejserlig hand befintliga fästningar från
medlersta Tyskland, utan äfven räcka handen åt den armé, som borde
upprättas vid Weserns mynning med de väntade Engelska trupperna
under Hamilton till stam. Sedan han sålunda hade Oderns,
Elbens, Weserns — hvartill man äfven kan lägga Weichselns, Pregelns,
Dünas, Narvas och Nevas — mynningar i sina händer, ville han låta
de fortfarande afvogt sinnade furstarne af Sachsen och Brandenburg
m. fl. föra kriget bäst dem gitte, men sjelf återvända till Sverige,
lemnande befälet i Tyskland åt Bikskansleren Oxenstjerna eller
Pfaltzgrefven Johan Casimir (682).

De sista dagarne af Juni sammandrog Gustaf Adolf — sedan
han meddelat sig med Horn (331) — större delen af rytteriet (332
och 333) och en afdelning fotfolk vid Alt-Brandenburg, marscherade
emot Burg, tillfölje hvaraf den afdelning af Tillys armé, som under
Pappenheim blifvit’ qvarlemnad söder om staden, nödgades retirera till
Magdeburg; härefter gick konungen tillbaka till Jerichow, intog
medelst öfverraskning staden Tangermünde på andra sidan Elben, slog
derstädes en skeppsbrygga, samt öfverförde (d. 3 Juli) rytteriet till
Altmark, hvarest det tillsvidare inqvarterades (528 och 529).
Infanteriet låg ännu cn vecka vid Haveln under Banérs befäl för att
fullända städernas befästande; konungen påskyndade så mycket han
kunde arbetet (337) och beordrade sedan Banér att med 1000 musketerare

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:56:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/arkivkir/2/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free