- Project Runeberg -  Arkiv till upplysning om svenska krigens och krigsinrättningarnes historia / Andra bandet /
XLVI

[MARC] With: Julius Mankell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- XL VI —

m. fl. Så snart Anderson fick underrättelse härom, uppmanade han
Tott, att med de trupper, som kunde undvaras vid Stades blokering,
skynda till Wesern, till Landtgrefvens och Kaggs understöd (720).
Då Tott ej visade sig särdeles benägen härför, vederlade Anderson de
skäl han anförde emot föreningen samt bad honom skynda, innan det
vore för sent (727). Äfven Eikskansleren yrkade från Maintz på Totts
förening med Landtgrefven, sedan han förut qvarlemnat 5 à 6000 man
till Stades blokering; på Danmark borde man ej fästa allt för stort
afseende (730). Men förgäfves; Tott fann ej för godt att röra sig
från stället, och de förderfliga följderna häraf uteblefvo icke.
Emedlertid underrättade Anderson konungen, om hvad som händt, om de
särskildta anförarnes (Totts, Hertig Georgs och Landtgrefvens)
slapphet och oenighet, samt om den allmänna räddhåga Pappenheims djerfva
manövrer förorsakat i hela den NederSachsiska kretsen (726). Den
sednare gick visserligen snart tillbaka till Hameln, hvarjemte Tott
uppgaf sig med 11,000 man kunna gå till Wesern, sedan tillräcklig
blokadcorps blifvit qvarlemnad vid Stade; men tillståndet fortfor att
vara lika betänkligt; Tott begärde tillåtelse att afgå från befälet för
att sköta sin rubbade helsa, hvarföre det vore nödvändigt att ettdera
Horn eller Banér sändes till Neder-Sachsen (735).

Vid underrättelserna om det dåliga tillståndet i norra Tyskland
och särskildt om Danmarks tvetydiga uppförande, synes konungen ett
ögonblick varit betänkt på att sjelf resa dit (430). Men då straxt
derpå de Danska sändebuden ankommo till armén samt afgåfvo
lugnande försäkringar, nöjde han sig med att tillskrifva Landtgrefven
uppmuntrande bref samt gifva honom råd, huruledes han för alla
händelser skulle förhålla sig (436); derjemte sände han sin pålitlige och
skicklige sekreterare Lars Grubbe att utforska tillståndet i
Neder-Sachsen samt gaf honom noggranna instruktioner, huruledes allting på
bästa sätt skulle anordnas (438). Men redan vid ankomsten till
Er-furth hade förhållandena så mycket förändrats, att nämnde
instruktioner till större delen blefve obrukbare (756), en sak som icke sällan
inträffade under detta krig tillfölje af kommunikationernas
otillräcklighet och den deraf följande långsamhet, med hvilken alla
befallningar framkommo.

I Neder-Sachsen hade man emedlertid i någon mån böljat lugna
sig för Pappenheims framfart, då denne i medlet af April utförde ett
företag, som ytterligare lade i dagen den dåliga ledning af
krigsrörelserna, som å Svenska sidan egde rum. Med en handfull folk (5500
man enligt en lista i tredje delen) uppbröt han från Hameln och
tågade skyndsamt mot Stade, der han lyckades öfverraska Tott och slå
en del af hans trupper, innan han hunnit sammandraga sina öfver-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:56:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/arkivkir/2/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free